Scario

På natten den 12 maj kom vi till Scario . Morgonen därpå upptäckte vi en pärla, en vacker och vänlig plats. Vi var de enda gästerna i hamnen och fick en bra hamnplats, helt gratis.

Frukosten serverad, en croissant fylld med en kräm av vanilj och äpplen.

Klockorna i tornet ringde var kvart. Nedanför vid kajen låg små fiskebåtar klara att gå ut.

En ovanligt snäll vakthund

Den kvällen gick vi trapporna upp till Restaurang La Pirata som Rod Heikell varmt rekommenderade i Yachting monthly January 2014.

Där serverades stora pizzor. Vi kan bara konstatera att bedömningskriteriet för restauranger är olika. Vi blev mer än mätta och det kom att dröja innan vi beställde in pizza igen. Bäst var nog utsikten och det vårgröna taket av vinrankor.

Ett räcke i corten. Arkitekturen i Scario bjuder på många detaljer, omsorgsfull utformade

Ett gammalt hus vid hamnen

med rika detaljer

som i himlens färger

Tvärs över viken ligger Maratea med kristusgestalten på klippan.

I solnedgången reste sig månen över havet.

Maratea

Vi seglade över Golfo Di Policastro till Maratea den 15 maj.

På berget Monte Biagio krön står Frälsaren med utsträckta armar

Väl i Maratea hamn väntade vi på en bussen som aldrig kom. Till sist blev det en färd med taxi den 6 km slingriga vägen, från hamnen upp till staden.

Taxin stannade vid Stadshuset. Därifrån gick vi kors och tvärs genom staden.

Huvudgatan i Maratea vilade i ett lugn. Det var begravning för en uppskattad och omtyckt invånare. “Il Dottore” hade varit apotekare i Maratea och hjälpt många människor. Både butiker och restauranger höll stängt under ceremonin.

San Biagio, stadens skyddshelgon

Denna fina linnebutiken hade gått i arv i generationer sedan den grundades 1888. Trots att ägaren nu var gammal var han en mycket aktiv och duktig försäljare av linne produkter från lokal tillverkning i Calabrien. Här köpte vi en duk till bordet i Nikes salong.

golvet i kyrkan

utsikt från staden

Tropea

Den gamla staden Tropea är belägen på en klippa högt över havet. Trappan från hamnen till staden har 200 trappsteg.

Damen i fönstret log vänligt när hon såg oss komma. Hon hade säkert gått trappan oändligt många gånger själv.

den medeltida Katedralen Santa Maria dell´Isola

Historia ur Wikipedia

“In the Norman cathedral of Tropea there is a picture of Virgin Mary of Romania, of Byzantine origin, dating from around 1330.

The legend says that a boat coming from the east-Byzantine (hence the name Virgin Mary of Romania) was driven by a storm in the port of Tropea. Repaired the damage, the captain tried to leave but the ship still stood in the harbor. On the same night the bishop of the city, Ambrogio Cordova, dreamed of the Virgin Mary asking him to stay in Tropea and becoming its Protectress. The dream repeated for several nights. Eventually the bishop summoned the senior officials and the citizens, and together they went to the port to take the picture of the Virgin Mary. As soon as the painting was brought to shore the ship departed.

The Virgin Mary promised to defend the city from the pestilence, earthquakes and war, and many events that took place since then seem to testify it.

According to tradition, the Virgin Mary appeared in dream several times to the bishop, warning of an earthquake that would devastate Calabria. On the 27 March 1638 the bishop established a penitential procession, involving all the people from Tropea. Thanks to the procession an earthquake which struck that same day caused no harm.

The citizens of Tropea were also saved from the 1783 Calabrian earthquakes, much stronger and more tragic than the previous one, that affected the whole of Calabria. This event strengthened the devotion to the Virgin Mary of Romania, and the citizens of Tropea proclaimed her the patron of Tropea.

During World War II Tropea suffered a bombing, but the six bombs which fell on Tropea all fell into a hole and remained unexploded.”

det var helg och restaurangerna visade vad havet och köket bjöd

Den röda milda löken är en specialitet från Tropea.

Söndag eftermiddag gick vi på konsert. Det var tre unga musiker som framförde klassisk musik från Basch, Mosart, Schuman Albinoni, Puccini och många fler.

Den unge dragspelaren framförde en Tarantella med en sådan glöd och intensitet så tårarna kom i mina ögon.